William Aikman (24 October 1682 - 7 June 1731) was a Scottish portrait-painter. Aikman was the son of William Aikman, of Cairney. His father intended that he should follow the law, and gave him an education suitable to these views; but the strong predilection of the son to the fine arts induced him to attach himself to painting alone. Poetry, painting, and music have, with justice, been called sister arts. Mr. Aikman was fond of poetry; and was particularly delighted with those unforced strains which, proceeding from the heart, are calculated to touch the congenial feelings of sympathetic minds. It was this propensity that attached him so warmly to Allan Ramsay, the Doric bard of Scotland. Though younger than Ramsay, Mr. Aikman, while at college, formed an intimate acquaintance with him, which constituted a principal part of his happiness at that time, and of which he always bore the tenderest recollection. It was the same delicate bias of mind which at a future period of his life attached him so warmly to Thomson, who then unknown, and unprotected, stood in need of, and obtained the warmest patronage of Aikman; who perhaps considered it as one of the most fortunate occurrences in his life that he had it in his power to introduce this young poet of nature to Sir Robert Walpole, who wished to be reckoned the patron of genius, and to Arbuthnot, Swift, Pope, Gay, and the other beaux esprits of that brilliant period. Thomson could never forget this kindness; and when he had the misfortune, too soon, to lose this warm friend and kind protector, he bewailed the loss in strains distinguished by justness of thought, and genuine pathos of expression.  Related Paintings of William Aikman :. | A Farm | Tempest | Classical hunting fox, Equestrian and Beautiful Horses, 013. | Adrian Baucker Holmes Children | The Castle ar Dolceaqua |
Related Artists:
Jules Lefebvre
Tournan-en-Brie, 1834-Paris 1912. French Academic Painter.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
franz von schober
was a student in Vienna, where he met F. Schubert, E. Bauernfeld, and M. von Schwind. He is the author of twelve poems set to music by Schubert between 1815 and 1827, of which the best known is An die Musik (Du holde Kunst). In later life Schober was a secretary of legation (Legationsrat) in Weimar.